Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

och alla våra vänner tror kärlek om vår existens.




samtalet krackelerar

vi faller i spillror bredvid varandra igen
när det inte går
att kommunicera med decibel

det var flera
veckor sedan vi slutade röra varandras inre.
och varje andetag vi flåsar
späder ut dimman av motsättningar
mellan våra självständigheter.

du säger:
kanske borde man bli munk,
flytta
inte någonstans
utan från något
för att själaandas,
odla tomater som inte ruttnar
innan de plockas.

bilda en familj av fina minnen istället.
att hålla handen i på dödsbädden

för det är så svårt att vara ensam i
en tvåsamhet.
när jag räcker fram hjärtat gång på gång
och du tar tag i det
med en smutsig handflata.

-

sedan gör vi upp,
kittlar varandra med dunflisor
i mellangärdet,
vänder upp och ner på alla kuddar utav
osäkerhet, köper en hund,
kompenserar med att prata känslor
oftare

till nästa gång.




Fri vers (Fri form) av C.Degerfeldt
Läst 238 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-09-12 07:59



Bookmark and Share


  cilax VIP
Å, det är fint
2014-09-12

  kerstin skriver VIP
att räcka fram hjärtat gång på gång för att få det smutsat, det fastnar i mig och så tänker jag att dessa veckor, månader, år utan vila vid någons öppnade sinne, eller arm, gör oss sårbara och stängda. jag vill behålla tilliten till det goda känner jag intensivt när jag läser detta.
2014-09-12

  Peter Stjerngrim VIP
Nog är det en väsentlig skillnad på att
kunna vara ensamma tillsammans
i en tvåsamhet - men där man vet
och känner sig älskad och välkommen
att få beröra varandra såväl fysiskt som mentalt ...
...
Och på att vara ensamma i en tvåsamhet som den du beskriver så smärtsamt väl i detta flöde ...

- Det du beskriver är det som gör att jag inte någonsin mer i mitt liv kommer att kompromissa med kärleken ... Efter ett antal år i avhållsamhet utan relationer vet jag
nu vad jag söker finna ... och minns känslan jag vill känna inom mig tillsammans med den som är den rätta för mig ...
Det är lätt att förledas bort från att inte glömma bort sig själv när man hamnar i en relation som är mer en kompensation och tröst för en förlorad älskad ...
Tänker inte osökt på Gibrans bok
''Profeten'' och speciellt på avsnittet om den äkta kärleken ...

- Du vet att du funnit den äkta kärleken
när du känner inom dig
att du kan
skratta alla dina skratt
och
gråta alla dina tårar ...
2014-09-12
  > Nästa text
< Föregående

C.Degerfeldt
C.Degerfeldt