dina andetag är stundom djupa
men plötsligt alldeles tysta
jag sitter bredvid din bädd
klädd i blott en saknad
av att höra din röst

det är svårt att inse
att liv tar slut 
när jag håller min
hand i din 

alla tankar svävar förbi
alla minnen
min mage vrider sig 
av oro

vad jag kommer sakna
du kommer saknas

hårt
slår ditt hjärta
svagare

i väntan