"Vi är dancing queens, vi är dancing kings
och vi kysser oss igenom livets dansgolv
våra smutsiga naglar gröper ur dig
när din beröring svider mot våran tomma kropp
du vet väl inte att vi suger ut din livsglädje
när du fyller våra lungor?"


jeanstyget sitter löst om mina knän
och jag rynkar på näsan åt min spegelbild
för pösigt utan att dölja det jag vill

men hoodien lämnar allt åt fantasin
och halsduken blir min borg
mina kängor, min skyttegrav

det blåser och axlarna ömmar
jag har hållt dem uppe så länge
att jag har glömt bort mina naturliga konturer

och nacken har dött, efter alla år
som jag har räknat kullersten i stan

"bakom mina solglasögon kan jag va' mej sjääälv"

nej, jag hatar verkligen punk
och jag minns mycket väl hur världen ser ut
trots att den har gått i sepia sedan tonåren stal mig,
klippte navelsträngen och öppnade ögonen

vinglade hem på en grusväg,
bakom en nedlagd fabrik
utan skor
och
krossades
under forna hjärtans stålhättor

och nu är varje cigarett en påminnelse
om hur många människor jag har låtit
leva på mina andetag


nu när det inte finns någon
livsglädje kvar