Solljus som möter andningsbar luft
krystar sig genom snår av lust,
vandrar ett steg bakåt med förnuft
och välkomnar morgonens höst.

Frusen är märgen med kraft,
i stiltje när vinden riktning byter,
för det som vi en gång haft
är det nu som vildsint tryter.

Sett tron gå från hopp till smärta
förärat sin flyende vän i nöd
ljuset förvandlas till svärta
och livet till en längtan efter död.

Det byts ut mot ord som skapar sår
och handlingar som finner ånger
det fanns ju en framtid igår
och en mängd ljuva sånger.

Kanske kan det vara bra att veta
att det alltid någon gång vänder
för evigheten är inte att leta
och ständigt släcka alla bränder.

Framtiden existerar i det obetydliga grå,
förnimmelsen av små spår av lycka,
som ger energi och kunskap att förstå
att det är det som är livets krycka.