Längs hela staden hade man låtit ställa upp

dominobrickor som skulle ta timmar före

föreställningen blivit färdigknuffad, då

det åter skulle gå att promenera mellan

gatstenar och åskådarna som nu satt så enfaldigt högt

över dominot som någonsin var möjligt, medan

jag måste få ivägsänt

din roman eller vad det

nu egentligen var för material som

vi höll helt fjärran i händerna, men

enda fungerande tillvägagångssättet skulle bli

att skicka brevet via brickorna som liksom

drog med sig rad efter rad, dock i sin

egen ringlande takt

som nog tog på tok

för länge, så försökte pröva direkt med publiken

häruppe, närmare bestämt en bunt neonfärgade

små drottningar vars hår

virvlade mitt i solskenet från

den ena till den andra i påminnande domino-

effekt fick de bokstäverna att transporteras i

samma veva som de puffade på

varandra - kanhända skulle varenda

pjäs och tillika medborgare

snart ha fallit ihop

ifall jag ej vaknat upp...