När pappa var arg
då dog mamma

Han stod i köket och skrek på mig och min bror
min bror grät
jag grät
mammas hjärta grät in i döden

Hela hennes kropp imploderade
och våra kroppar blev en jordbävning med 8,0 på ritchersskalan
vi väntade på att marken under oss skulle öppna sig
att vi skulle falla ner
och vakna i våra drömmar
men det gjorde vi aldrig

Jag skrek som en drunknande skrek efter flytväst
skrek efter Gud
men ingen hörde

Pappas ord och hand var ett
orden skar som knivar i huden
rispade hårt
sedan kom handen som en projektil
hård och skoningslös

som en bomb

en atombomb

explosionen bredde ut sig i hela huset
i allas våra kroppar
in i våra celler
där lagrades de i lådor med lås

Den fortplantade en inre explosion
jag imploderade
mamma och jag förenades i det varma kaos
som samtidigt var iskallt
vi skrek
men ingen hörde
vi skrek
våra hjärtan hörde
vi skrek och våra själar grät tyst
av vanmakt
där låstes mitt hjärta för kärlek