Utan att jag tänker på det
så höjs min hand till hälsning
när jag ser dej komma.
Benen rör sej av sej själv
när jag springer dej till mötes.
Mina armar sluter sej
automatiskt om din hals
när läpparna når sitt mål.

Men var kommer signalerna ifrån
som gör att jag då dansar av glädje?

Från hjärnan naturligtvis,
men hur?
Vad är det som gör att jag 
fungerar, utan att jag behöver
tänka på det eller att jag inte
måste befalla mina lemmar
att lyda? Det som händer,
det bara händer!

Vem "släcker lampan" när jag
trött somnar i dina armar?

Finns det någon eller något
som styr, eller är jag så trådlös
som jag verkar att vara?

Jag tror att jag faktiskt är en
helt unik och självgående varelse,
som av ett mirakel blev till
och lever mitt liv mycket efter
eget huvud, tills den dag jag
återvänder dit där jag kom ifrån...

...helt utan trådar!!!