På framsidan av huset
stod bilen, bakom garaget.

Den fick bara framföras
på bakgatorna.

Nummerskylten fram på bilen
var inte lika som den bak på bilen.

När bilen körde framåt, så tutade den
och när den körde bakåt, så plingade den.

Framsätena var stora och fina,
medan man fick sitta trångt i baksätet.

Framlysen fanns det gott om,
men baklysena var oftast trasiga.

Framvagnen hade ställts in på verkstaden,
men bakvagnen fick slänga som den ville.

Framför allt, så var färgen häftig.
Det var farfar som låg bakom den.

Fram på kofångaren var det målat blommor.
Där bak fanns det bara dödskallar.

Framrutan var delad,
liksom bakrutan.

En fiffig grej var att man
kunde ställa om driften,
från att vara framhjulsdriven
till att vara bakhjulsdriven.

Denna lilla bil var framtagen av någon
som slog bakut åt vanliga åkdon.

Framtiden får utvisa huruvida mormor
får baka en modell av bilen eller inte!