Lindhagen upp mot Norrtull
går sakta så ingen hör
vad jag tänker
Där bland gråa fasader
är jag maktlös

Stadens viskningar
känns onödigt hårda
Just en sån här dag
vill jag fan bara le

Hösten kom tillslut
liksom varningen
inför en lång och
hård vinter

Alla leende ansikten
som var sommaren
har dött ut
Men jag har fått
min hundrade
chans