Vid årstidsskifte i morse
råder vemod.
Dimma slingrar sig
med långsamma steg
i trädkronor,
det gryr makligt,
de flesta av löven
fallit redan av.
Jag spankulerar på
gul, röd, mångskiftande
lövmatta.

Jag är ingen president
på en röd matta,
kunde tro mig vara
Stensviks sheriff
som joggar på morgonen,
äger en stund
till skönhet och frid
omkring mig,
ledig utanför tjänst.

Njuter
morgonens tystnad,
färger,
vit bomull,
svart mull,
hösten gråhet,
döda blads
brokiga lapptäcken.
I luften
en väntans känsla,
lövträds skelett
står stolta, avklädda,
ridån går ner,
vid nästa akt
snö och is
sluter allt i sin kalla famn
men i en varm kram!

Ett andrum!

© Heikki Hellman 2014-10-14