rastar min rastlösa själ
i skogen
pausar i ögonblicket
när blicken fångas av höstlöven
paralyserad
av dom illröda
stannar till

det har regnat
lingonen har frusit ihjäl för längese´n
kantarellerna hukar sig ner
men syns ändå

det är oerhört tyst
det är bara jag som står och går omkring
i skymningen
lukten efter regnet är en välbehaglig doft

plötsligt en fågel
som flaxar till
alldeles vid fötterna
i leran
hann inte se vilken sort det var

vackra nedsågade träd
ligger utspridda här och där
stora som runda bänkar

slutar tänka
och känner
huvudvärken klinga av

fuktigt och svinkallt
men funkar bättre än alvedon

dags att ta sig in i värmen igen
och tända ljus
för att trotsa mörkret
och bara mysa
hösten är här för att stanna