Fjärden glider sakta in från morgonrodnaden till nattkvarteren. I klara stunder ser man djupet på fartygens skrov. De reser sig i protest mot sinnlighetens mardrömmar när ett skepp kommer lastat med dödlig utgång. Och den vanliga rutten fylls av fasor i sin hunger efter vrakgods.

Stormarnas rov.

Tillspillogiven tidsfrist överrumplar erfarenheten. Och här går jag med händerna i fickorna, medan depåerna fylls och töms i aldrig sinande takt. Jag har aldrig varit ensammare i denna pulserande hamnstad. På gott och ont brusar förändringens stund i takt med duggregnet.