Det var en man som skulle resa från Jerusalem till Jeriko.

På vägen blev han överfallen av rövare.


De stal hans kläder, misshandlade honom

och lämnade honom halvdöd i diket.


Då kom det en präst på vägen,


men när han fick syn på mannen

gjorde han en omväg runt honom.


Sedan kom det förbi en som tjänstgjorde i templet,

och även han undvek mannen på vägen.


Till slut kom det en kättare från Samarien på vägen.


När han fick syn på mannen reagerade han med hjärtat.


Han gav honom första hjälpen, tvättade och förband såren,

lyfte upp honom på sin åsna och tog honom till ett värdshus

där han skaffade rum åt honom.


Nästa morgon gav han värden två silvermynt och sa:

"Sköt om honom. Om det här inte räcker

så skriv upp det på min räkning -

då betalar jag på hemvägen."


Vid summeringen av mitt liv

kan jag känna igen det här


Vid vårt besök i Israel i år

råkade vi komma förbi

barmhärtige samariten väg

på en av våra bilfärder...


och mina tankar for iväg


först till bibelns berättelse


sedan till mitt liv så fullt

av slag och stormar...

som både prästen

och kyrkotjänaren

gick förbi


men Jesus tog sig an