Jag kan inte förklara nu
Har du sett min jacka
nästa gâng förklarar jag - om det blir nâgon
Louise är här igen

Jag behöver den inte
säg till jacqueline
att det inte är nâgon idé
Louise är här igen

Lyktstolparna studsar runt mig
när jag rusar längs trottoarerna och
böljande trappor
Louise är här igen

Pappersmänniskor
och pappersfâglar tumlar kring mig
när jag flämtande nâr hennes dörr
Louise är här igen

Hon öppnar den men vi mâste inte prata
hennes bleka skelett bara ser pâ mig
Bleka fingrar knyts krampaktigt kring min handled
Universum är upplöst

Hon är här
Hon är här
Hon är här

Men det räcker inte för henne att hon redan är förlâten
att hon är förlâten allt
Hennes ögon är fyllda av järn
när jag följer hennes glänsande skelett till sängen

hon ställer sig pâ knä vid fotändan
och sâ gör jag pâ motsatt sida
tar mina handleder över polyestyröverkastet
ser pâ mig med uppspärrade ögon.

Hon släpper mig med blicken
och kvider av smärta när hon
trycker fingrarna in under revbenen
och tar ut sin mjälte

Sâ tar hon ut dem en efter en
sina organ
lägger dem i mina händer
och ser mig igen i ögonen

Hennes axlar skakar av köld
och hennes ögon är fyllda av skräck
blommor av blod breder ut sig pâ polyesteröverkastet
Jag andas inte förrän
hon själv tar
ett skälvande andetag
Hon är faktiskt här

Louise är här igen.