Jag bäddar min längtan med förhoppning att åter vakna till toner burna av kärleken. Men oj, så många hinder som reser sig likt en vägg av förbittrade misslyckanden - som kallar fram tårar i stora horder - och en verklighet som biter sig fast i sanningen.

Allt jag gör, är släpper taget och vandrar vidare - utan början eller slut - med orden som bär mina tecken åt de nyfikna och ordfattiga själarnas sökande av sinnesro.

Ägnad åt den vilset sörjande anonymiteten, som alltid blir röjd.