Första kapitlet

Det var en speciell känsla att höra regnet smattra mot plåttaket, men känslan blev om inte ännu starkare när det slog mot ansiktet.
Stugan som stod alldeles intill skogsdungen, slokade lite i morgondimman. Liksom taket med dess flerfärgade plåt som sjunkit in en aning i mitten. Hela detta palats omringades av ett staket med gamla bilvrak. ”Lewis skjul” kallade man stället i South Baneshield, den vackra småstaden i Californiens innersta. Bara tjugotusen invånare och ett enormt vackert naturlandskap.

Victor Lewis hade just uppnått de femton år, då man äntligen, alldeles snart åtminstone, kunde kallas vuxen och allt det där håret som endast hade varit ett glest och oidentifierat fjun, kommit att öka till ett stolt, yvigt och mörkt buskage. Musklerna tycktes också ha breddat en volym och föräldrar börjar vela mellan att man är vuxen eller barn. Vilket alltid brukar sluta i förvirring för båda parterna. Victor hade dock alltid fått vara vuxen, han slutade vara barn förlänge sedan, allt för tidigt.
Susannah Lewis hade två barn, Victor och den tre åriga lilla Melissa Kate. Susannahs pappa, Ronald Philippe, ägare av en flerstjärnig lyxhotellkedja i Los Angeles och New York, kastade ut sin dotter när hon var femton år, för att hon blivit gravid. Femton år och gravid med ett slödder. Hon hade inte träffat honom sedan dess. Susannah köpte en biljett, var som helst, var hon hamnat hade hon inte brytt sig om. Bara bort. Bort från LA och sitt gamla liv.
Ingen visste egentligen vem hon var och var hon kom ifrån. Hennes barn hade inte en aning, hennes män hade aldrig fått veta hur högt i societeten hon egentligen vandrat.
Susannah hade avverkat tre män och bodde nu ihop med den fjärde, Billy Connor en högljudd fyllehund som bara använde sina händer till att tala med, precis som de tre före honom. Susannah var därför alltid svullen och blåslagen i ansiktet och på kroppen, därav fem missfall.

Victor Lewis var ett mycket begåvat barn, det visste lärarna på South Banes High men han dolde det bakom en mur av tillbakadragenhet. De såg honom som den ensamma vargen. Han umgicks bara med Joey Gordon, de två pojkarna var helt olika varandra, olika som natt och dag. Joey, upprorsmakaren som både syntes och hördes. Victor, tyst och hård som granit. Ogenomtränglig som den mest sammanpressade kompakta materian. Omänsklig i sin kylighet.
Lärarinnan Dana Murphy, brukade studera honom med tankfull blick under engelska lektionerna. Hon undrade ofta vad som dolde sig bakom de nästan svarta ögonen. Hon hade lärt sig att uttrycket förändrades i dem, när pojken trodde att alla var uppslukade i sina böcker. Sakta, sakta brukade hon se en glimt av alla möjliga känslor svepa förbi och det var vid dessa ögonblick, för det varade inte längre än i några få ögonblick, som hon förstod att han faktiskt var mänsklig.

Andra kapitlet

Skolbussen stannade vid Portmans farm. Där han fick kliva av och gå de fem kilometer innan han kunde vika in på den smala grusvägen och traska ytterligare någon kilomet, innan han såg taket på stugan mellan det höga gräset där den stod alldeles invid sjön, nedanför kullen. Victors stannade upp på kullen, något kändes fel. Jaz, Victors livliga Golden Retriever brukade alltid möta honom uppe på kullen med ett glädjeskall. Lugnet hade alltid dragit Victor till sig, som ett tystnadens lockrop brukade han söka sig till ensamheten, där de enda ljuden var vattnet som slog in mot stranden, rasslet från vinden i trädkronorna och sången från fåglar. Men… lugnet som slog emot honom nu ilade uppför ryggraden. Kvävande och hotfull greppade den om halsen och snörde åt lungorna med ljudlösa ord.
Det var tyst i stugan, ljuset var släckt och det enda som hördes kom från skogen. Dörren till stugan var öppen, vinden hade ökat i styrka och fick den öppna dörren att smälla mot stugväggen medan den sorgset gnällde ut sin frustration.
Det luktade sött av blod. Precis samma söta doft som när han och Joey var yngre och tjuvtittade på mr Portman och hans äldste son, Peter när de slaktade sina grisar..
Ett skoavtryck på den knarrande verandatrappan, ett skoavtryck i blod. Victor andades häftigt, hans hjärta slog hårt i bröstkorgen. En jättes näve vred om i hans innandöme, ryckte och slet i hans själ. Vad hade hänt!