Fåordigt tömmer jag sorgen
filtrerar känslorna och döljer dem inom mig
Lägger dem i själens ficka
och försöker glömma att dem finns till
(ingen kommer någonsin att förstå)

Snötäcket har lagt sig över min värld
både utanpå som innanför
Inte ens solen kan få det att tina
allting slumrar under frusenhetens kalla kropp
som täcker varje tum av varje del som finns inuti mig
(dödad)

Jag fryser under skinnet
mina andetag är som isande vindar
innan de långsamt och panikslaget tynar bort
Min hud är blå och vit och lila
och min stela kropp kommer ni aldrig någonsin att finna
(mord i skymningsnattens kyla)