Där ute någonstans börjar livet
men jag kan inte nå det
Där borta kan jag höra skratten
men jag kan bara le utanpå
för insidan av mig gråter

Där bortom där mörkret upphör
sprider ljuset sina kronblad
och låter dem dala ner
mot lyckans leende gåtfullhet

I mörkret sitter jag fortfarande kvar
med min leende mask
Mina sömmar läker de inre tårarna
Snart kan jag inte dölja dem
och då rinner de ut som Det brustna hoppets åar