Linjer av århundradens blödande sår
där smärtan skriker och ylar
Pulserande vanvett som ingen förstår
sitter vid fönstret och gråter

Skuggor stora och mörka
hopar sig över ditt huvud
I rop på hjälp
slår du dina knogar i glas

Linjer av århundradens blödande sår
där rädslan klöser och vrider
där sorgen är ett med livet
där lyckan försvunnit med tiden

Man säger att du är blind
jag vet att du ser fast du blundar
Man säger att du är döv
jag vet att du hör tidens tickande slag

Så somna i lingonrisets grönskande snår
somna in i äkta kärlek
Det som naturen ger
är den ärligaste och renaste gåvan

Om du skulle ha tittat upp
hade du känt en varsam smekning på din kind
Om du hade lyssnat som du normalt brukar
hade du hört en vaggvisa i ditt öra
Om du hade tittat dig omkring
hade du ändå inte sett någonting