Viljor som spretar åt alla håll.
Det är lönlöst att ens försöka ha koll.
Många av dusterna slutar i moll.
Jag känner mig som en bortkastad boll.

Elaka ord sägs bakom nån´s rygg.
Tjuvnyp och skvaller, det är inte tryggt.
Respekten finns inte. Jo, det är just snyggt.
Håller den vänskapen som man just byggt?

Hittar på rackartyg, det gör ju många.
Huvudet i väggen jag ofta får stånga.
Allt för att våra lokaler är trånga.
För många är också dagarna långa.

Men...glittrande ögon och ljuv liten röst.
Tårar på kinden och hand söker tröst.
Det känns ändå gott där uti mitt bröst.
Att ge av sig själv, det är ändå störst.