Påminn dig om mig på kvällen
när jag som dagens ljus skall dö,
och i kvällens barm ligger berghällen
gömd under vitaste snö.
Påminn dig om mig denna stund,
då dagen sakta, sakta dör,
och åter ifrån tanken strör
mitt sinne över skog och sjö.

Påminn dig om mig i natten
när du lyssnar till en sorgesång,
spridd över ängar, skogar och vatten
i månskenstrålars lömska intrång.
Påminn dig om mig när du vaknar
och känner i ditt bröst
en längtan efter kärlekens röst,
att få tröstas ännu en gång.

Påminn dig om mig i kyrkan,
under altaret prytt med Maria,
i en stilla bön, ljuv och skön
när änglarna tar emot mig.
Påminn dig om mig just denna stund,
varför min sorg bär på en anda,
och låter mig med lycka stranda,
bara för att jag älskar dig.