som pojke lät jag plast-figurerna

sällan bära plast-vapen i sina händer;

däremot älskade jag plast-hjälmarna

hur de såpass påtagligt kunde

plockas loss

och på plats igen

likt runda, ovala klossar

till prydnad eller skydd

som maskering kontra uppmärksamhet

ett extra ansikte

en jordnära gloria

för kosmos soldat

lite säkrare än hatt

mycket tuffare än mössa

hos de alltför få som hade fått hjälm

med sig i paketet

när vissa kunde öppna visiret

och den halvt försvunna figuren kom fram

med samma grunddrag

ur sin inramning

dock kanske med glädje nu

om han nyss varit bitter