Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Där träden är som tätast (och skuggan som djupast)

I sin ordlösa begäran,
i sin uppnådda ensamhet
lät han mig möta
sin längtan

Och den var som
ett eko av det som sedan länge
försvunnit i mig

Och han nådde mig
vid min skogstjärn, stället
där träden är som tätast
och skuggan som djupast

Han var som molnen
Han fanns i det
som fortfarande anades

och med sin förnimmelse
gav han mig
påminnelsen; han gav mig hoppet,
han gav mig det som en gång
var


© Mia Bergenheim




Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 188 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-12-14 20:56



Bookmark and Share


  Ronny Berk
en längtans fina poesi; med människan och naturen i centrum ...
2014-12-14

  Ronny Berk
en längtans fina poesi; med människan och naturen i centrum ...
2014-12-14
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim