Torkan spräcker upp ett hånflin runt den sinande källan. Solens brännande strålar svävar över livets ovisshet som en gam över de förlorade barnaåren. Nu eller aldrig, tänker stjärntydaren i vild galopp till ännu ett helvete! Öknens tårar passerar förbi, för ännu en nattvandring under stjärnornas ljuspunkter. Här går purpurtyger och myrra fram till dadlarnas fikonpalats. I en aldrig sinande ström lever vi på lussekatter och risgrynsgröt – den rätta näringen för julnattsdrömmarna. I denna den bistra midvinterfestens exploderande fantasifullhet, vakar alla in det nya löftet om ett bättre år.

Där öknen får regn.