Vad döljer sig bakom din fladdrande gardin
vems siluett kan jag se
om det inte är din

bakom den lugna ytan
vilar en storm som slänger mig runt
tar tag i mina tankar
kastar dom till marken och trampar
och stormen har ett ansikte
ditt

Du skrämmer ihjäl mig
när du hotar
att lämna mig
men jag tror aldrig på dig
för ingen gör så goda
pannkakor
som jag
du skulle inte klara dig
intalar jag mig och drar en lättnadens suck

men du har funnit ro
i någon annans varma famn
och jag blir till en tanke
du sakta skjuter bort
för jobbig för att tänkas
men för stor för att raderas bort

Ett mellanting till döden
men inte riktigt vid liv
förpestad av hat
och din gardins följsamma slag
det var inte bara din siluett