något faller ner i ett svart hål
kanske var det min värdighet
för jag tappade all ork och lust
när du drog
utan att säga hejdå

jag minns hur jag fanns där för dig
när du än behövde mig
mitt i natten
när jag egentligen inte hade tid
tidigt på morgonen

ibland blev ensamheten alldeles för stor
och jag var ett samtal bort
ibland bara ett sms
med texten
”kom”

jag la ner mina vapen
all min ilska och sprang
dig till mötes
i ditt sovrums mörka vrår
förvirrade mig i det som sas vara min verklighet
och något som verkade vara en illusion

när du fick ditt sug efter något sött
och jag gjorde pannkakor innan du sprang till ditt jobb
och sen gick hem
till ingenting
till ännu mer ilska och idioti
ännu mer ångest
än jag någonsin upplevt i galenskap

något som brukade vara starkt och stolt
är bara en skugga nu
inget att luta sig mot
när det blåser upp till storm

det här
är sista gången jag springer
efter dig
sista gången du finner mig
precis när du behöver det som mest
eller allra minst

spelar ingen roll
det har blåst orkan allt för länge
jag försvann
med vinden
med piskande regn
med förtvivlande skrik
och jag ser aldrig mig själv igen

någonsin