Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Feber & ensamhet

Mitt feberfyllda huvud håller mig tillbaka
ned mot soffans kant
svettandes

yrselns tyngd trycker ned mig
och jag känner mig så liten
lämnad åt ångestens vargar

Måtte denna panodil rädda mig
det är du mot världen nu

jag är så ensam








Fri vers av Henrik Krantz
Läst 391 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2015-02-26 11:55



Bookmark and Share


  Alexander Gustafsson
panodilen kommer inte rädda dig
men skrivandet kanske gör det
tråkigt att höra att du lider
krya på dig!
2015-02-27

  Marianne Räf
Kan känna igen mig. Som det
är, då och då. Men tur nog, så
brukar ångestvargarna flykta
ganska snart, numera. Fint!
2015-02-26
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Krantz
Henrik Krantz