Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vårens oljud

Vårens oljud kryper fram
ur sina vrår
belamrar gatorna
under den nyvakna solen

jag
ett vrak med en cigarett i käften
har svårt att förstå
denna plötsliga glädje

Alla uppbrott, avbrott
och pauser
jag är som en hoplimmad vas
som varje vår faller isär

och så ligger man där i delar
skärvor
och man har på sig sina svarta solglasögon
och försöker vara cool

en trasig vas
bland ångvältar och rullande stenblock
i takt med några sjyssta beats
mot centralen

borde gå och köpa lim
men

tränger mig fram
genom all nyförälskelse
som väller fram över asfalten
som ogräs

och alla verkar stirra
på den största idioten

som kallar livet på gatorna
under solen
för något fult

något som förstör



jag borde strunta i det här















Fri vers av Henrik Krantz
Läst 445 gånger och applåderad av 17 personer
Utvald text
Publicerad 2015-03-26 23:01



Bookmark and Share


  astridchen VIP
Versaler nu;
STrunta ITne
2015-05-16

  Marianne Räf
Du är en rätt ny skrivarevän till mig, -
- men - förlåt - jag visste inte att du
var SÅÅ bra å driven på å dikta ! Plus--
-poäng för denna !! ;D
2015-03-26

  Tess74
Fantastiskt bra!
2015-03-26
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Krantz
Henrik Krantz