Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Primalskriket; ändå

Den gnistrande snön
under den stjärnklara himlen
gjorde vrålet så starkt,

drev på, manade,
var den inre musiken som blev
Kraften,
som blev till av att
flöda fritt;

låta sina lungor fyllas av
det primitiva
Klimaxet

i natten det största;
Farten,
makten
Berusningen

Att i ljuskäglan som närmade sig
finna möjligheten, den tysta, men
(till sist)

primalskriket;
ändå









Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 262 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-01-07 22:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim