Mörkret nästlar in sig i staden
Likt kolsvart flytande pigment
Och jag sitter och skriver frenetiskt
En historisk dokumentation

Om vi som drack vin mitt på dagen
Oss arma stackares enda självförsvar
Vi längtade mest efter ingenting
Det enda som inte kändes svårt

Gatlampans sken lös upp natten
Vi preskriberade dagens livlöshet
Vi strök omkring likt vampyrer
Mot mål ingen riktigt förstod

Så jag ältade allt helt ostört
Det enda val jag erbjöds där och då
I gryningen jag tog sista valsen
Tangentbordet smattrade likt regn...