När jag lämnade dig, såg du på mig med ledsna ögon.
Jag berättade vad jag kände, och lämnade dig bakom mig.
En färd hem i natten, genom kusligt svart mörker, med en
tår rinnandes längst de frusna kinderna som tappat sin lyst.
Tanken på det du sa, om att du kanske inte var rätt för mig
skrämmer mig, mina känslor växer mer och mer för varje dag
Samtidigt känns det inte i sällskapet som jag kan vara mig själv
det krävs alkohol för att umgås och ha kul. Det är inte bra.
Tycker inte lekarna och stojet är roligt, och drar mig gärna åt
sidan, det har jag även gjort förrut. När jag tänker efter. De
sakerna känns det som jag vill lämna bakom mig. Långt bakom mig.
Jag hoppas och tror verkligen att du kan tycka om mig ändå, trots
att jag inte uppskattar detta, att jag inte njuter på samma sätt
som dig. Men alla är  olika, så är det bara. Jag njuter av dig,
massor, jag njuter mer och mer av dig. Massor, massor, massor.
Saknar dig när du inte finns i min närhet, saknar dig massor.
Vad är dina värderingar och tankar, jag vill veta. Jag vill prata
och låta dig veta vad jag tycker, samtidigt vill jag veta vad du tycker.

Nyfiken