Ropar efter mitt hjärtats tydliga svar
Spetsar mina lyssningarnas förmåga

Eko smärtsamt ljuder från mitt hjärtats ömtålighet
Likt ett vitt kalkputsat väntrummets ödets sal

Kärleksförlustens tomhets känsla
Griper tag i utanförskapets mäktighet

Det är som om den sakta sinat bort
Den där kärleksbrunnens törstsläckande hemlighet

Brustna länkar i tankeföreställningarnas möjlighet
Motorhaveri i kärlekspumpens nödvändighet

Vill känna så nära tätt inpå i verklighet
Men eko fortsätter smärtsamt ljuda

I mitt hjärtats ömtåliga
Väntrummets ödets sal