Den lilla gården låg ensligt

en bit ifrån vägen

Granhäckens grönska sträckte sig till himlen

trädstammarna var lagom tjocka att leka tittut bakom

men idag var ingen dag för lek

Hjärtat bultade i bröstet

svetten bröt fram i pannan

inte av solskenet

eller den heta sommaren

det var mannen på trappan, han med geväret

Gräsmattans tröstande mjukhet när hon rullade runt i leken

försvann

hon skakade till, som om vinden vajat henne med granarna

grenarna rispade henne till liv

han stod på trappan med geväret

det pekade mot henne

Han stördes av hennes glädje

Han avskydde den

benen darrade, vinden bar henne till granstammarna

”Nu skjuter han

nu skjuter han

nu skjuter han”

Mamma

hann hon tänka innan skottet brann av

Han blev ett åskväder

hon en blåsippa