jag kliver ur porten
ner på jorden
tillbaka till dödligheten
och jag suckar
när du målar din ögon med kajal
och jag rakar benen med mitt slöa hopp
men så slutade vi också lite halvdana och oseriösa

kväljningar och öl, det är så det känns
sa du och log
när jag tagit ett steg och hamnat helt fel
det blir aldrig bra nog för min perfektion
men världen är ond och jag tror på evolution

sen glömde jag bort
att livet är kort
och nu ångrar jag att jag vände om
efter mitt första snedsteg
du vinkade mig hejdå och gick ensam din väg
medans jag tog hissen upp igen
bäddade ner mig i mjölk
somnade om och vaknade aldrig upp