solen väckte mig redan innan jag vaknade
mitt i en dröm om havet

isen hade smält längs stränderna
och mellan isflaken
klev en man upp ur djupet
med håret strömmande mot marken

såg man närmre
bar han en rustning som spruckit i fogarna
och en glipa ljus lyste genom den

sedan dess lever jag ofta utan uppkoppling
hängiven havet
men ändå märker jag
att fast vi håller oss längs stränderna
smyger skogen närmre och slår rot i våra spår

snart naggar säkert städerna i våra boplatser
med cementerat förakt.