När jag stiger ut
från Centralstationen
tjuter ambulansen förbi
med påslagna sirener.
Rockbasen väver
en mjuk, pumpande slinga
runt Klarabergsviadukten.
Neonljusen blinkar
och jag känner rytmen
i mina fötter.
Kanske måste man
vara född där
för att förnimma den.
Kanske går den
att förvärva.
Staden –
Denna antagonistiska skapelse.
Hydran och nallebjörnen.
Horan och madonnan.

Men jag vet
att jag kommit hem.