Jag hör ingenting från dig
men jag tror jag fortfarande väntar
fast det var för sent redan från början
och jag vet bättre än så, ändå har jag gråtit

jag pluggar och jobbar, pratar och skrattar
jag blev till och med faster
livet går som om inget har gått förlorat
och det är ingen som vet vem du var för mig

jag längtade i ett år efter att bara ta på dig
du var ju bara något fysiskt, hur mycket det betydde visste jag inte
men när jag äntligen förstod var du redan borta
och det var nog aldrig meningen ändå