Våren kom, och tog mörkret med sig.
Allt blev ljust, glatt och ack så lätt.
Ingenting var stort nog,
för att kallas problem.
Inte när solen lyste.
Då var det skratt och alla log,
solen lyste bort allt mörkt.
Men mitt ansikte har blivit så stelt,
och ansträngt av alla leenden.
Nu vill jag bara gråta,
eftersom solen lyser utanför mitt fönster.