ord och tystnad hör ihop

precis som blod som rusar genom ådrorna flyter orden i det undermedvetna

och andas in i våra hjärtslag utan att avslöjas

bedövning av alla sinnen är nödvändigt i vårt mål mot kärlek så att vi inte brinner bortom känslor

och symbaler kan slå så hårt i kroppslig vävnad och fastän vi inte förstår det vi tror oss förstå vet vi föralltid att vi kan flyga om vi vill genom att trycka våra ansikten mot ljudet och upprepa orden i tystnad inom oss

jag föreställer mig att det växer röda tulpaner på penny lane

det var ingen som sa det till mig utan världen tog bara med mig bort hit för att uppleva någonting jag aldrig får förklarat samtidigt önskar väl ingen av oss att förståndet ska bli oss övermäktigt

efterom drömmen är det enda sanna

jorden roterar runt sin egen axel och allt är tonsatt filosofi

det fortätter precis så diskret som det alltid har gjort orden är allt allt är ord för oss men för poeten är de inget inget alls

förutom allt

orden är inte där för att läsas utan för att kännas och de existerar som hemliga strömmar i oss och

en kropp kan veta så mycket mer om att leva än vi därför att vi lever i våra kroppar

(stämmer det? undrar jag när hjärtslagen slår sönder varje tanke)

ett fängelse vi kan undslippa i flykt av de pulserande orden

pulserande i varje vrå av själen

och vad menade de med att dylan prostituerat sig själv?

i så fall har jag sålt mig