Första lilla glada varelsen började springa, hit och dit mellan hjulen. Jag trampade under jobbrundan på en fyrhjuling - tydligen ej längre trehjuling, hursomhelst i lämplig takt - för hunden att hinna glida emellan... Cykelns hjul kunde möjligtvis ha mosat jycken, som tillråge på allt var rättså långsträckt, typ någon tax - vad vet jag? Tycktes som om den låtsades åka slalom, längs asfalterade gångstigen. Hade hellre drömt att den var en bulldog eller collie eller terrier. Vid nästa kvartér skulle matten, eller månne hussen, in i någon butik. Förmodligen var det en tobaksaffär från förr, kanske ett konditori som också sålde kött, eller rentav en kemtvätt...? Jag märkte inga skyltar, bara hur hunden försökte dra med mig in. Den lille rackaren ville uppenbarligen att jag skulle följa med, men jag kände ingen av de inblandade, så hur skulle det bli?! Dessutom jobbade jag ju just och hade inget ärende därinne. Varelsen började bli ledsen, och talade nu nästan som en människa med ord, bedjande, tjatande. Ja, innan drömmen tog slut hade hunden blivit en pojke på tre år, som jag egentligen kände gott och väl.



Andra drömmen hade två hundar i sig, avsevärt större. De var nästan samma hund - den andra visade sig ett par sekunder efter jag börjat klappa den ena. Föreföll mig någon mix mellan boxer och schäfer, i varje fall förundransvärt lugna. Matten däremot hade både skrikit och gråtit, inifrån något av alla fönster. Såg henne först inte, bara hörde, när hon stapplade ut genom den rosa-svarta portuppgången som jag precis skulle passera. Trots att hon påminde om Cyndi Lauper... Även i denna dröm for jag på tre/fyrhjulingen, fast längs en mer främmande, långsträckt backe. Åter på väg uppåt... [efter att ha tappat bort kompisarna under färden ner. Vi hade stannat vid brevlådorna genom hela villaparken, fyllt vissa med farligt material. Varför hade jag aldrig passat på att samtidigt lägga i alla de tidningar som faktiskt skulle dit?!

Nåväl...] nu varken skällde eller grät kvinnan mer, när hon snackade med mig, medan jag pratade med hennes hund(ar). Potentiellt vilse hade jag kommit. På listan stod det MOD som beteckning för dessa tämligen fräcka hyreshus. Visste hon vad det stod för? Månde nåt med Matriarchy eller Maternity...? Mjä, var nog ett missförstånd i så fall. Kvinnan i sin tur frågade huruvida man kunde tänkas få en motorcykel, som tjänstefordon eller present, på firman hon just börjat jobba på. Hon ville tydligen ha en motorhoj, i skriande kontrast till mig som var lycklig om jag slapp. Eller var jag? För att ej riskera hon skulle bli modstulen på nytt, försökte jag veta ett bra svar : "Om du ser till att göra ett gott jobb och hålla dig kvar, så blir det säkert en motorcykel strax...!" Den andra hunden verkade inte alls lika nöjd med svaret som den ena, såg ut att kunna morra närsomhelst, men den ömsesidiga respekten bestod. Huvudsaken var att ingen katastrof skulle utspela sig - och varför skulle det?