Han pratade både franska, engelska och lite tyska. En liten prydlig herre i åttioårsåldern i keps med blekblå ögon, svag syn och vit käpp. Han satt på bussen till Saint Paul de Vence i södra Provence. Under den korta resan fick vi hans historia till livs. Han berättade på en nästan felfri engelska. Han föddes som fransman i en by utanför Mulhouse i Alsace där han växte upp med sin ensamstående mor. Fadern hade försvunnit strax efter hans födsel. 1940 blev han tysk då Hitlers armé kom marscherande och Alsace integrerades med det tyska riket. Efter ett år som tysk löpte han som 17-åring risk att tvingas bli soldat i Wehrmacht eller ännu värre i Waffen-SS.

Understödd av sin mor tog han sig med hjälp av goda vänner över till Vichy-Frankrike, gömd i ett hölass. Målet var att förena sig med de fria franska styrkorna som var baserade i England och slåss för Frankrikes frihet. Att ta sig till England tog lång tid. Vägen gick över Spanien och Portugal. Mestadels liftade han och gick till fots. I Lissabon lyckades han komma med på ett plan till London. Han hamnade i södra England där han utbildade sig till flygmekaniker och blev skytt på ett lätt bombplan, en Bristol Blenheim. På en av de första turerna på hemväg från Frankrike blev de, över Engelska kanalen, omringade av ett grupp tyska Messerschmitt 109-or. Hans Blenheim var i princip chanslös eftersom den lämnats ensam av det engelska jaktflyget på grund av en krånglande motor. Trots tappert motstånd blev de nedskjutna och hamnade i vattnet i kanalen. Eftersom planet träffades på mycket låg höjd fanns det inte tid att hoppa med fallskärmarna. Planet sjönk genast med hans två besättningskamrater kvar ombord och det var bara vår franske vän som överlevde, om än illa skadad. Efter många timmar med sin flytväst i det kalla vattnet lyckades han ta sig i land. Han kröp med en enorm ansträngning upp på stranden och hittades en stund senare av några bönder som såg till att han fördes till sjukhus, där han blev kvar i nästan ett helt år.

När han kommit så långt i sin berättelse ropade han plötsligt: Mais, mon Dieu, här ska ju jag av! Efter en viss palaver fick han chauffören att stanna bussen, klev mödosamt av och stultade iväg stödd på sin vita käpp. Utanför en liten stuga en bit längre bort satt en gammal luggsliten schäferhund och väntade. Den hoppade upp, la tassarna på hans axlar och slickade honom i ansiktet.