i sista korridoren

på klotets kant

sitter observatören flitigt fastkopplad med sina hörlurar

där nattens tusen utposter

står vidöppna mot morgonljuset

genom mitt mest desperata behov av fullbordan påbörjar

jag ännu en gammal serie

kopplar vagnar till flygfarkost

maximal-laddas minnet med mat, film och musik

på levande skärmen packar

kartongerna upp varsin död

pressar terminalöppning 354 sakta ut världens fantastiska skit

mot den oförtröttliga mottagaren

andas in nästa signal

tills korridoren har slagit knut på alltings tillkomst