Minns du,

när vi satt på den där bron över bäcken

och dinglade med benen?

Vi satt där i flera timmar.

Vi pratade kärlek och drömmar.

Det var våran hemlighet.

Men jag längtar tillbaka till den där bron ibland.

Jag längtar efter drömmarna,

som kändes så himla nära.

Man kunde nästan ta på dom.


Vad var det egentligen som hände sen?