Jag sitter under ett stort parasoll med en kall öl på bordet och ser livet glida förbi. Medborgarplatsen? Det låter som ett svagt eko från den franska revolutionen. Vid bordet mittemot sitter en kvinna djupt försjunken i en tjock chic-lit roman. Uppe i Götgatsbacken öser en cajunorkester på för fullt. Dragspel, sax, trombon, ståbas och trummor. Gitarristen med den lilla blueshatten sjunger i en megafon. Det låter piggt och glatt och uppskattas av publiken.

Det här stället hette för många år sedan Fatburskällaren och här debuterade under 50-talets sista år min klasskompis Lis i en cabaret . Jag minns att jag tyckte hon var jättebra och snygg i sina nätstrumpor och sin svarta bodystocking. En av de första gångerna jag var på Medborgarplatsen var när man visade upp en stor blåval som låg på en öppen järnvägsvagn. Den luktade ganska illa. Det enorma hjärtat hängde i en järnkätting.

En annan gång kastade vi ägg och tomater på Per Engdahl från Nysvenska rörelsen där han stod i en talarstol och framförde nynazistiska idéer. Vi hade flera gånger i folkskolan vaccinerats med Erwin Leisers dokumentär ”Den blodiga tiden”. Den hade satt outplånliga intryck. När skolan fick reda på vad vi gjort nickade en del lärare uppskattande.

Medis, som vi kallade platsen, var också där Forsgrenska Badet låg. En lätt skräckblandad upplevelse då det var skolbad och jag inte vågade dyka från trampolinen. I hörsalen bredvid plankade vi några år senare in mitt livs första rockkonsert med Little Gerhard, Rock-Ragge, Boris, Rock-Olga och Burken med dragspel. Vilket ös!

Den tidens Söder har för länge sedan gått i graven. Nu är det inne att bo i den tidigare arbetarstadsdelen. Små enrummare slås samman , renoveras upp och säljs för miljonbelopp. Vad skulle farmor ha tänkt?

Den outsinliga ström av människor som passerar mitt bord är mycket varierad. Unga streetsmarta killar och tjejer med tatueringar, eleganta kvinnor i kavaj med dokumentportfölj men också slitna kvinnor med livsmedelspåsar och män i blåkläder. Mobiltelefonerna surrar och det talas inte bara svenska. I Björns trädgård samlas A-laget, precis som förr i tiden. Det vilar en lätt internationell stämning över torget.

Solen går i moln och jag reser mig och går därifrån.