-
Hur länge var du där?

-
Ungefär en vecka, men det hände en hel del. Först blev jag glad när min vän föreslog det hela. Sen blev jag fundersam. Vad ville han mig för gott egentligen? Handlade det inte bara om hans egen dröm om att leva fritt och utan bojor? Nej, men sedan insåg jag faktiskt att han hade tänkt på mig hela tiden. Men det var först långt efteråt, när minnena samlas och utgör ett helt, när tanken är borta och bara en bild återstår.

Men låt mig berätta nu om vad vi var med om. Det fanns många kvinnor där och jag antar att det var dem som min vän var ute efter redan från början, även om han talade om allt möjligt förutom detta. Han talade om spiritualitet och grönska och natur, allt utom detta. Men när det stod klart för mig vilken hans egentliga avsikt var, så kände jag mig ändå trygg i hela mig, men det var som sagt långt efteråt.

-
Vad var det som egentligen hände?

-
Jag har funderat över det både länge och väl. När jag var där förstod jag inte alls vad som hände, men nu börjar bitarna falla på plats. Jag var inte i fas med mig själv och det är en sorglig insikt.

Jag tror att allting ordnar sig till det bästa, men vad är en sådan tro, vad betyder den egentligen när man inte tar chansen när den kommer. Den smyger sig på och så när den hoppar fram som ett litet barn som behöver omvårdnad, så tänker man inte på att man inte har alltför lång tid på sig att välja. Bara evigheten. Men evigheten kan uppenbara sig på några få sekunder.

Jag vet fortfarande inte varför det är så, men det handlar väl om att vi är fria att välja. Det handlar om integritet för tanken, att vi är de vi är. Ja, ju mer jag säger desto mer nonsens blir det.

Men hur som helst så ville min vän att vi skulle bekanta oss med kvinnorna där. Vi slog oss ner vid ett bord där det satt två stycken. Själv var jag uttråkad av hela mötet, men det var något som ville få fatt i mig. Någonting gnagde alltså inombords och det var mycket lätt för mig att avfärda det som irrelevant.

För min väns del var det däremot inga problem. Han var i sitt rätta element och jag skulle inte alls ha förvånats om han hade lagt sig ner på golvet och bara skrattat en lång stund. Det var också vad jag själv skulle ha gjort om jag hade kommit ur min dunkla värld, men nu föreföll mig hans uppträdande som ogenomtänkt, ja, rentav syndigt och urspårat. Jag hade inte förstått att det var bilden av mig själv jag såg.

Men nu var det så att han stack iväg med en av kvinnorna. Jag minns inte ens vad hon hette, men bara att jag var kvar med den andra. Det märkliga var att det var inget fel på henne. Nu när jag tänker efter var hon en sann vän.

Det som hände, nu när du frågar, var att vi gick iväg mot hotellet. När vi stod där och jag funderade på annat, så kysste hon mig på kinden. Jag stod svarslös när hon log mot mig. Jag log INTE tillbaka. Det kunde ha varit en annan värld. En annan plats. Men nu är vi bundna här. Till vårt bleka liv. Ja, det är klart att hon blev sårad.