Jag såg havets botten lika väl som jag hade sett gårdagens solstrålar.
Luftbubblorna som forsade ifrån min mun symboliserade både livet och döden.
Jag hade insett det faktum att jag kunde bestämma själv ifall jag skulle leva eller dö.
Jag har alltid gått i samma skor och är för fattig för att köpa nya.
Jag hoppades för länge sedan att allting skulle vända men det gjorde aldrig det.
Så nu sitter jag här, på havets botten helt själv och tänker inte ens på hur man andas.