Det är helt okej att du förstör mig på bara några minuter, med ord som kan förstöra andra på ett fåtal sekunder.
Jag ser mig själv som härdad, kanske för härdad. Men man ska ju välja sina strider, därför valde jag dig. Jag ser inte dig som vem som helst.
Du är som den stillaste sjön inom dom småländska skogarna.
Du är som en flygande fjäril mellan dom varmaste solstrålar.
Du är som lyckan när man förstår att man inte har satt draget i botten utan att det faktiskt är en fisk.
Du är den första ciggen efter det underbara sexet.

Du var ju du.
Men jag var ju jag.
Vi var aldrig något vi.
Vi var min hjärna, mitt hjärta.
Men aldrig något mer än så.
Kanske borde denna texten egentligen inte handla om
Dig
Mig
Eller någon annan människa.
Men jag kan inte kontrollera mina fingrar
förlåt för det älskade du.
Inget av detta jag skriver just nu hänger ihop, men vad gör det?
Inget i min hjärna hänger ihop längre.