Blixtrar och dunder.
Blixtrarna slog ner till marken vid samma ögonblick som du kysste min kind.
Två hjärtan som slog snabbare än rökens försvinnande ifrån våra munnar.
Kanske var du den rätta för mig, att du var den som skulle få mitt hjärta att slå varje dag.
Kanske var det du som skulle få mig att le varje dag, eller bara att andas varje dag.
Men man ska aldrig tänka långsiktigt, det har min far lärt mig. Så jag levde här och nu medans dina läppar fortfarande var låsta emot min kalla kind.
Du flyttade dina läppar ifrån min kropp och lämnade kvar ett märke ifrån ditt läppstift. Du sa att jag skulle ha det där för evigt, som ett minne ifrån en som alltid skulle älska mig.
Jag har tänkt på dig sen dess.
Sen den kvällen då dina läppar var varmare än graderna ute.
Jag kommer fortfarande ihåg hur din cigg blev mindre utan att du ens hade haft den i munnen.
Hur dina klackar lät emot gatans sprickor.
Jag kommer ihåg dig.
Jag kommer ihåg dig mer än vad du kommer ihåg mig.