Det var på den tiden när jag bodde hos de tre bröderna. Den svarthårige, den råttfärgade och den rödhårige. Den svarthårige var äldst och det var han som ägde huset. Han började bli gammal nu och somnade ofta i soffan, så att den råttfärgade och jag fick släpa honom till sovrummet. På senaste tiden hade jag inte haft stor hjälp av den råttfärgade, för han satt fortfarande i rullstol. Han hade inte brytt sig stort om att träna upp sitt dåliga ben, så jag fick baxa på den svarthårige själv bäst jag kunde. Jag misstänkte att han färgade håret när ingen såg, för han hade inte ett grått hårstrå.

Den råttfärgade hade däremot grånat på sina ställen, och hans fysiska förmåga hade avtagit sedan benet blev skadat. Han ville dock fortfarande att jag skulle ligga på hans arm om nätterna, och när den rödhårige kom på besök blev han fruktansvärt svartsjuk. Jag försökte att inte låtsas om hur glad jag blev över besöket, men när de båda äldre bröderna försvunnit in i köket med systern och hennes barn kröp jag in i den rödhåriges famn och stannade länge. Vi satt i ett hörn av hallen, lutade mot väggen, hånglade inte, kysstes inte ens, bara satt stilla i en varm kram och hörde varandras  hjärtan slå. Jag släppte inte taget ens när den råttfärgade klev ut i hallen och började gorma. 

Så småningom kom den rödhårige på fötter. Den råttfärgade reste sig ur rullstolen, bankade honom i bringan som på något underligt vis verkade tillplattad, pikade honom för att han hade flera lager T-shirts med halvtransparant kvinnlig dekor och för att han sluddrade när han talade. Den rödhårige sa att han funderat på att börja äta merkuriustabletter för att skärpa hjärnan. Den råttfärgade förklarade att den rödhårige var ett psykfall och att om han menade allvar med mig borde han sätta sig på nästa plan till Amerika tillsammans med mig och bryta alla band med fosterlandet.

Den svarthårige betalade biljetterna. Den rödhåriges fästmö i Malmö blev förtvivlad när han tog ifrån henne förlovningsringen och gav den till mig. Kanske var det därför han teg hela resan. Ringen var av silver med en sten av tigeröga. Jag tappade bort den redan under flygresan, och på flygplatsen tappade jag bort den rödhårige. 

Jag fick bo hos den silverhårige brodern, som var ännu äldre än den svarthårige. Han förmedlade ett jobb hos en danspedagog. Laban actris stod det på hennes visitkort. Jag tyckte det lät betryggande. Ändå hamnade jag i en härva av droger och prostitution. Eftersom jag inte kunde landets koder gick jag på alla nitar och lät mig utnyttjas på alla sätt. Snart var jag horornas hora, stod på ett bord och spelade distad fiol medan folk omkring hällde i mig sprit och droger och skrattade. Det sades att de blinkat med ett stroboskop rakt in i mina ögon utan att jag hade reagerat. Själv tyckte jag inspelningen blev ganska bra.