Jag ser honom på långt håll
där han kommer flygande
över taken.
Överkroppen är bar,
vingarna fransiga
och jeansen trasiga.
Blicken är en blandning
av hopp och förtvivlan.
På ryggen är det två röda streck
som efter piskrapp.
Han gör en sväng
och börjar stiga
mot den gnistrande solen.
Han stiger allt högre
och jag hämtar en kikare
för att följa honom.
Plötsligt flammar det till
och han störtar som en brinnande meteor
mot det djupblå havet.
När det lysande klotet
når vattenytan fräser det till
och sedan blir allt tyst.
Och det verkar som om
ingenting har hänt.